Läsglimtar

Magasinspoesi - Petter Bergman

I magasinen står bibliotekets bästa böcker, tyvärr utan direkt tillgång för besökarna. Böckerna som står här har härdat ut, motstått tiden och gallringarna. I dessa Coronatider bevarar de bästa böckerna den frihet som beskurits oss. Alltså går jag ner i källaren, till poesihyllan och grabbar tag i Petter Bergmans Barndomens gator från 1983 och läser Den första dikten. Två sidor poesi som inbjuder till samtal om det oundvikliga:

” Och jag tänkte någon gång:

någon gång skall allt detta betalas.

Varenda glas jag tömt på morgonen,

varenda natt jag legat vaken

medan den fuktiga rädslan

frös på min hud. Det skall betalas

av mig och till mig; det skall formas

till ord som fryser ned min hud

om dagen och om natten, och kanske

lyser någon på hans väg. Ord som jag hört,

ord som jag köpt till högt pris

utan att någonsin fått ett kontrakt,

ett kvitto, en balansräkning.

Jag skall betala

tillbaka till mig själv; jag skall

utforma min kvittens, skriva en check

från mig till mig.

Och detta är inte det viktigaste.

Det finns där eller finns där inte.

Men om det finns är det för vår skull:

min, din, hans, hennes:

ett hemligt språk, ett chiffer,

en oväntad ljussignal

som glimtar till i mörkret.

Och budskapet?

”Det går att överleva.”

Man kan stå ut. Det går att uthärda.

Att veta det är viktigare än det mesta.

Vi mals i kvarnar, jagas

av vår hemliga polis. Ja.

Men överlever.

Vi önskade en annan värld

att leva i, ett annat samhälle.

Det får vi aldrig se: vi ser

ett samhälle att dö i.

Man vi skrämmer dem

som byggde denna värld. Genom

att finnas till. Genom att överleva.

Genom att inte kompromissa i vårt liv

som också är de andras liv: genom att

inte begå självmord, sälja oss, desertera.

Genom att inte ge upp.

Vår död behåller vi.

Vårt liv sådant det är, är vårt.

Det är inte mycket.

Det är inte makt.

Men det är verklighet.

Det finns. Och glimtar till

i mörkret.”

Petter Bergman tillhörde en skara poeter som kom fram under 1950-talet, som mirakelpojkar (för de var alla män). Bergman var född 1934, och debuterade 1953. Han var jämsides med Tomas Tranströmer (född 31, debut 54), Lasse Söderberg (31/52), Bo Grandien (32/51) och Paul Andersson (30/52) bland andra. Barndomens gator blev Petter Bergmans sista diktsamling att ges ut under hans livstid, och då var han en respekterad poet och populär kritiker i Aftonbladet. Bergman blev tidigt alkoholiserad och drog sig tillbaka till Hässelby i en form av en självordinerad social isolering. Han dog 1986. I den senaste stora antologin över svensk poesi från 2016 är han inte med. Det får väl betraktas som hans litterära död. Men än så länge överlever Petter Bergman i Stadsbibliotekets magasin.

text: Mats Granberg