Decenniets bästa

Vill du veta en hemlighet? Iran är faktiskt en imponerande filmnation. Jag slår nästan vad om att du inte visste det. Dessvärre kan jag inte fördjupa mig om den iranska nya vågen här och nu, men det är en spännande historia, och du bör läsa om den. 2010-talet var ett händelserikt decennium för den iranska filmen. Världen miste Abbas Kiarostami, en av landets främsta regissörer, och Jafar Panahi dömdes till 6 års husarrest och ett 20 års långt förbud mot att göra filmer, för att han övervägde att göra en dokumentär som tydligen tolkades som kritisk mot den iranska staten. Panahi trotsade dock förbudet och gjorde tre olagliga filmer – ”This Is Not a Film” (finns att låna), ”Closed Curtain” och ”Taxi Teheran” (finns att låna) – vilka alla är sevärda. Även Kiarostami gjorde en del utmärkta filmer innan sin död, som ”24 Frames” och ”Möte i Toscana” (finns att låna).

Den iranska regissören som dominerade under det här decenniet var nog Asghar Farhadi. Av de fyra filmerna han regisserade är tre av dem – ”Det förflutna”, ”The Salesman” och ”Nader och Simin - En separation” (alla finns att låna) – moderna mästerverk. Av dessa är ”Nader och Simin - En separation” bästa. Det här är ett moraliskt komplext drama om att skiljas, och då talar jag inte bara om själva skilsmässan, utan även om att skiljas från sin familj, sitt land, det som håller fast en i sin nuvarande position och mycket mer. Farhadi tacklar bland annat klass, religion, könsroller, etiska kriser på ett sätt som vi sällan får se i filmer, och även om ”Nader och Simin - En separation” berättar om livet i det moderna Iran, är dess teman universella. Den får andra filmer om liknande ämnen, typ ”Kramer mot Kramer” att framstå som ytliga och förhastade. Hollywood i all ära, men de har mycket att lära av Farhadi. 

Rekommenderas av Jesper Massi

Reservera Nader och Simin - En separation