Decenniets bästa

Mad Max: Fury Road” är ett sällsynt mästerverk, och i den driver regissören George Miller visuell berättarteknik till sin yttersta spets. Till ytan är detta en två timmars lång actionladdad adrenalinkick, men om du är villig att doppa huvudet under vattnet, kommer du se ett gigantiskt isberg. Istället för att servera allting på ett silverfat och förlita sig på dialoger, uppmuntras tittaren att läsa mellan raderna, och filmen använder bland annat sina skådespelares kroppsspråk, ljudeffekter, miljöer och sin klippning för att förmedla handlingen. Film är trots allt ett visuellt medium och kan använda bilder för att förmedla samma meningar som en författare kan behöva hundratals ord för att kunna beskriva. Sedan stumfilmserans slut tycks många regissörer ha glömt bort det, så det är uppfriskande när någon återvänder till konstformens kärna. Alla som har något intresse för visuell berättarteknik, särskilt framtida filmskapare, måste studera ”Fury Road”, och den borde vara obligatorisk att se i filmskolor.

”Mad Max: Fury Road” är dock mycket mer än ett actionladdat spektakel och mästerligt stycke filmkonst. Jag tror inte att någon annan film lyckades ”fånga” 2010-talet lika bra som denna. I en värld där miljön är helt förstörd möter vi en grupp kvinnor som gör uppror mot en skrumpen, slemmig gammal fascist, som bokstavligt talat ser och behandlar dem som sina ägodelar, och hans klan av blinda följare, vilka alla har konverterat till giftiga maskulina könsnormer och är i desperat behov av en fadersfigur… Det är skrämmande att den här filmen kom ut innan Greta Thunbergs klimatdemonstrationer, Trumps och Bolsonaros presidentsegrar, #Metoo-rörelsen och högerextremister som en viss drogmissbrukande professor/självhjälpsförfattare blev kända genom att bland annat spy galla på transpersoner och gnälla om hur dåliga kvinnor och feminister är, för alla vet ju att det inte finns någonting som säger ”jag är en vuxen människa som är säker i min manlighet” lika mycket som att sparka på någon med en lägre ställning i samhällets makthierarki än en själv (jag hoppas att ni förstår min sarkasm). ”Fury Road” har bara blivit mer aktuell för var dag som har gått, och jag kan bara hoppas att verklighetens skurkar också kommer att förlora.

Jag kan prata i timmar om varför ”Mad Max: Fury Road” förtjänar titeln ”Decenniets bästa film”, men jag måste bryta någon gång, helst innan det nya decenniet inleds. Om du inte redan har gjort det, se ”Fury Road”, gärna på en så stor skärm som möjligt. Filmen är den perfekta kombinationen av konst och underhållning, så både snobbarna och den generella publiken kan hitta någonting i den.  

Obs. ”Mad Max: Fury Road” är fristående från seriens tidigare filmer, så du kan se den utan att ha sett dess föregångare.

Rekommenderas av Jesper Massi 

Reservera Mad Max