Läsglimtar

Magasinspoesi - Elisabeth Rynell

”Jag har inte valt min tid. Jag har inte valt mitt budskap. Nu lever jag här. Jag är tvungen att utforska detta mörker i mig som växer, tvungen att stiga ner i skräcken som i ett iskallt vatten och göra den till min, till mig”, skriver Elisabeth Rynell både som ett förord och en programförklaring till sin andra diktsamling Onda dikter 1978-80.

Idag är Elisabeth Rynell mer känd för romaner som Hohaj, Till Mervas och Moll och kanske också för den lilla fina essäsamlingen Skrivandets sinne. Men Onda dikter kan nog betraktas som ett genombrott, ett genombrott som nu, fyrtio år senare, förvaras i Stadsbibliotekets magasin.

Den är en uppgörelse med kristendomen, kärleken, ja hela mänskligheten. Rynell rasar och när hon rasar som mest får hennes röst rent profetiska utbrott. ”Världen ska dö!” utropar hon, fritt efter Jesaja, och skriver vredgat om hur den dör med alla sina inbyggare som parasiter för att aldrig mer få liv. Världen rasar – i dubbla betydelser – genom våra minnen, mödrar, fäder, hinnor och hav. Elisabeth Rynells diktsamling skulle vara helt oförsonlig, om det inte vore för att den inte avslutas med en älskogsvisa i ett hinsides land.

text: Mats Granberg

Fler böcker av Elisabeth Rynell