Läsglimtar

Kjell Westö föddes 1961 i Helsingfors, där också de flesta av hans romaner utspelar sig. Helsingfors är också, enligt honom själv, den enda stad som han känner till så pass ordentligt att han kan fördjupa sig i den. I de tidigare romanerna skriver han om hur det moderna Finland och hur våra dagars Helsingfors växte fram. Det är en stad som är kluven både på längden och på tvären av språk och samhällsklasser.

Han debuterade som poet 1986, medan det första prosaverket var Utslag och andra noveller 1989. Redan från början var han duktig på att skriva dialog och miljöskildring och på att beskriva stämningar. Första romanen, Drakarna över Helsingfors, kom 1996. Den blev också hans stora genombrott både hos den finlandssvenska och den finskspråkiga publiken. Vådan av att vara Skrake kom 2000 och Lang 2002.

Där vi en gång gått gav honom Finlandiapriset 2006 och sålde bra i både Sverige och Finland. Den blev även film och TV-serie och blev hans stora genombrott i Sverige. Här målade han upp tidsfresker och historiska skeenden, där han placerade sårbara och känsliga människor, vilket också gäller för Gå inte ensam ut i natten (2009) och Hägring 38, som båda var Helsingforsromaner och klasskildringar. 2014 fick han det svenska Aniarapriset och Samfundet De Nios Stora pris för hela författarskapet.

Den svavelgula himlen  är hans sjunde roman. Den börjar på 60-talet och mynnar ut i vår mörka, cyniska tid och det är en bred, episk roman om familjeband, kärlek och vänskap men också en kritisk analys av hur våra minnen färgas av kön, klass och tidens gång. Vi känner igen Westö från tidigare romaner, men han är påtagligt mörkare än förut.

Romanens jag och berättare är en Helsingforspojke som växer upp i närheten av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en stor gård inte långt från hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir kompis med den självsäkre Alex och lär känna familjen, som bär på hemligheter under den tjusiga ytan. Han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella. Deras band är starka men relationen är hopplös, vilket gör att de vare sig kan välja eller välja bort kärleken På samma gång förändras världen runt omkring dem, vilket också påverkar deras liv. Klassperspektivet är det starkaste temat i romanen. Vi kan aldrig fly från det förflutna, enligt Westö, som även formar vår samtid och som har ett starkt grepp om samtliga huvudpersoner i romanen.

Westö skärskådar de historiska och sociala sammanhangen, som styr samtiden. Den svavelgula himlen blir till en smärtsamt rak verklighetsskildring, där prosan känns ganska nedskruvad och stram. Det känns som att han hela tiden tar nya steg framåt i sitt författarskap, att han i och med Den svavelgula himlen aldrig varit bättre. Klasskillnaderna skaver och gör ont, vilket även gör den till en roman om moral. Du är dina gärningar.

Text: Thomas Almqvist